Den "gröna dörren"
Jag tar med mig lilleman till affären en tidig morgon. Vi kommer strax efter att de öppnat och det är lugnt och stilla där inne. Vi masar oss i godan ro runt mellan hyllorna, sonen trallar glatt och för en gång skull håller han sig i min närhet och lyssnar när jag säger något till honom. Det är liksom en sådan där ljuvlig stund som man gärna håller fast vid.
Det plockas frukt, grönsaker och bröd och den snälla mamman tillåter den välartade sonen att plocka i kakor och lite annat "utöver det vanliga"i kundvagnen. När vi kommer till mjölkkylen känner jag ett visst behov av att gå på toaletten men är inte speciellt besvärad av detta så vi fortsätter att gå bland ostar och pastejer. När vi precis kommit förbi dörren till lagret, där jag efter åtta år som småbarnsmamma är väldigt medveten om att det finns en toalett, börjar behovet tillta att slinka in där. Jag tycker dock av någon outgrundlig anledning att det är lite pinsamt att som vuxen be att få låna personalens toalett. Den känns som att den "servicen" bara bör utnyttjas i yttersta nödfall som tex. när ett barn blir nödig NU.
Så vi går vidare, men kommer inte många meter förrän jag säger till sonen: -Är inte du lite kissnödig? Näe, svarar han... Men lite bajsnödig då, försöker jag. Näääe svarar han... Jag börjar få panik så jag tar sonen i handen och med honom som täckmantel smyger vi in på lagret. Vi hittar in själva och närmar oss strax den "gröna dörren". Äntligen! Men vad får vi se? Jo, den "gröna dörren" är helt belamrad med kartonger och vagnar och annat bråte, endast ett litet grönt hörn skymtar där bakom. SUCK! Vi har inte annat att göra än att vända och gå ut igen trots det trängande behovet. Nästan ute i butiken igen möter vi en ur personalen och jag förklarar att vi letat efter toaletten. -Vi har ingen toalett längre säger hon då. Vadå? Inte någon annan stans heller? Nej tyvärr...
Ååååh, nu ÄR det panik! hur ska jag klara av att handla klart, betala och köra bil i 6 km... Svetten lackar kan jag lova!
Jodå, vi tog oss hem utan missöde men med betydligt mindre varor än planerat. Men det är bara så TYPISKT att när det för en gångs skull flyter på så händer en sådan grej. Det är bara att konstatera: -Det blir ALDRIG som man tänkt sig! =)
Det plockas frukt, grönsaker och bröd och den snälla mamman tillåter den välartade sonen att plocka i kakor och lite annat "utöver det vanliga"i kundvagnen. När vi kommer till mjölkkylen känner jag ett visst behov av att gå på toaletten men är inte speciellt besvärad av detta så vi fortsätter att gå bland ostar och pastejer. När vi precis kommit förbi dörren till lagret, där jag efter åtta år som småbarnsmamma är väldigt medveten om att det finns en toalett, börjar behovet tillta att slinka in där. Jag tycker dock av någon outgrundlig anledning att det är lite pinsamt att som vuxen be att få låna personalens toalett. Den känns som att den "servicen" bara bör utnyttjas i yttersta nödfall som tex. när ett barn blir nödig NU.
Så vi går vidare, men kommer inte många meter förrän jag säger till sonen: -Är inte du lite kissnödig? Näe, svarar han... Men lite bajsnödig då, försöker jag. Näääe svarar han... Jag börjar få panik så jag tar sonen i handen och med honom som täckmantel smyger vi in på lagret. Vi hittar in själva och närmar oss strax den "gröna dörren". Äntligen! Men vad får vi se? Jo, den "gröna dörren" är helt belamrad med kartonger och vagnar och annat bråte, endast ett litet grönt hörn skymtar där bakom. SUCK! Vi har inte annat att göra än att vända och gå ut igen trots det trängande behovet. Nästan ute i butiken igen möter vi en ur personalen och jag förklarar att vi letat efter toaletten. -Vi har ingen toalett längre säger hon då. Vadå? Inte någon annan stans heller? Nej tyvärr...
Ååååh, nu ÄR det panik! hur ska jag klara av att handla klart, betala och köra bil i 6 km... Svetten lackar kan jag lova!
Jodå, vi tog oss hem utan missöde men med betydligt mindre varor än planerat. Men det är bara så TYPISKT att när det för en gångs skull flyter på så händer en sådan grej. Det är bara att konstatera: -Det blir ALDRIG som man tänkt sig! =)
Kommentarer
Trackback
