Det barrande eländet...
I år ska vi inte ha någon julgran, inte inne i alla fall! Detta deklarerade jag rak i ryggen till min kära sambo i november och som han jublade! Det är ju nämligen han som får släpa ut "det barrande eländet" någon gång efter nyår varje år...
Jag grips ju av den stora sorgen varje år när julen ska städas ut och vill inte alls plocka undan tomtar och änglar och ännu mindre stjärnorna i fönstren! Så alltså, ingen gran i år...
Men... när min åttaåring kom en dag och undrade när vi skulle köpa och klä granen så var jag liksom inte beredd. Hade inte trott att han brydde sig så mycket om det och trodde definitivt inte att han skulle fråga efter den... Så, vad säger man? Och HUR säger man? Jo: -I år ska vi inte... ha en så stor gran... bara en liten...
Igår klädde vi den och det var så härligt och mysigt! Den luktar gudomligt och är vackrare än någon gran vi någonsin har haft! Man MÅSTE ju ha en gran, en riktig en som barrar! En som man får ångest för att kasta ut i kylan.
Vad sambon säger? -Är du glad så är jag glad! =) God jul på er alla fina!
