Vänner...

Tänk så många människor som passerar ens liv.
Vissa träffar man bara en gång, andra stannar till för en kortare tid och några få finns kvar livet ut. Det finns många man trivs tillsammans med men av olika anledningar så kommer man ifrån varandra. En del av dessa kommer tillbaka medan andra aldrig korsar ens väg igen.
Vissa människor som man träffar tror man vid första mötet att man kommer att umgås mer med, men det rinner bara ut i sanden. Andra människor kan man ha runt omkring sig i flera år utan att umgås med dem, för att plötsligt märka att de är fullkomligt fantastiska och att man inte klarar sig utan dem. 
Jag har väldigt många människor i min närvaro som jag tycker väldigt mycket om. Bland de som står mig närmast finns både gamla barndomsvänner, vänner som återvänt, familj, släkt och nyare bekantskaper. De är i ganska spridda åldrar och är alla väldigt olika till sättet. En sak har de dock gemensamt, de ger mig massor av positiv energi när vi träffas, de gör mig glad och de får mig att förstå meningen med livet.
Tack för att ni finns alla godingar!=)

Tvätt...

Som småbarnsförälder så har man alltid tvätt i tvättkorgarna. Så fort man tycker att man har tvättat, vikt, sorterat och lagt in kläderna i respektive garderob så är tvättkorgarna fulla IGEN! Hur går det till? Är jag så långsam på att ta rätt på tvätten att det fylls på under tiden eller är jag för snabb att stoppa ner kläderna i tvättkorgarna? På båda dessa frågor kan man nog svara JA, tyvärr! Det nytvättadade blir gärna liggande några dagar innan jag har ork och lust att ta tag i det och när jag som vanligt snabbstädar (läs:slarvstädar) så åker inte allt för smutsig tvätt ner i korgarna...
Något som i alla fall är trevligt med tvätt är att hänga den på tork utomhus. Jag njuter i fulla drag av att gå ut en tidig sommarmorgon i daggvått gräs och hänga upp de väldoftande plaggen på sträcket, särskilt nu när jag varit utan torkvinda i två år pga nybygget. Nu när jag har semester och lite mer tid hemma så ska jag försöka komma ikapp med tvätthögarna har jag tänkt men det har jag sagt förr... Risken är överhängande att jag vilken dag som helst står där med fulla korgar igen. Men men... det är en världslig sak!

Havet....

Första gången jag åkte båt var jag bara ett par månader gammal. När jag var 1,5 år började mina föräldrar bygga sin första segelbåt och sommaren när jag fyllt tre år var vi på vår första semester med den gula RJ 85:an som så småningom fick namnet "Horisont". Efter denna semester fanns det inget annat, jag och min familj tillbringade fyra veckors semester i skärgården varje år tills jag var 16 år. Under dessa år gick jag också på seglarläger vilket var det bästa jag visste, segling, bad och ett gäng fina vänner. 
Det här har förstås präglat mig en hel del. Jag blir nästan sjuk av att inte ha möjlighet att ta mig ut på havet. Där vi bor nu har vi ca 500 m ner till vår båtplats och den lilla öppna plastekan med en 15-hästars motor på. Båten ser inte mycket ut för världen men den tar mig och familjen ut på havet. Det finns ingen annan stans som jag får en sådan ro i själen som där ute på vattnet. Jag är aldrig rädd där ute, jag känner havet så väl att jag vet precis när jag ska hålla mig därifrån. Jag fylls av energi och inre styrka och ett lugn som är obeskrivligt. Att vara där ute i solen med saltvattnet stänkande i ansiktet och vinden blåsande i håret är utan tvekan det bästa jag vet!
Tyvärr har min yngsta son tagit min plats som galjonsfigur där längst fram i fören men det bjuder jag honom gärna på. Han njuter minst lika mycket som jag och det glädjer mig mycket!




                                         











Smycken, en del av mitt liv...

Jag är ju en liten pysselfia som älskar att skapa, tyvärr räcker inte tiden alltid till... Något som jag dock tillåter att det tar upp en del av min tid är smycken. Mest gör jag till mig själv för att ha smycken som passar till de kläder jag har på mig men jag har även gjort en del presenter till vänner och bekanta. Här kommer ett smakprov. Tyvärr är det inte bästa kvaliten på bilderna men ändå...




Några av mina kreationer. Denna i blå/turkosa toner.



Närbild




I grönt...









Helt i silver med stansade bokstäver (älsklingarnas första bokstav i namnet) i hjärtanen.






Långt halsband med dubbla kedjor samt stansad ring med valfri text. (Carpe Diem på detta)






Armband....




RSS 2.0