monstermammansbekannelser

Det börjar närma sig semester och de här sista dagarna innan brukar vara rätt jobbiga kan jag tycka. Jag går bara och längtar och längtar, dessutom har jag en förmåga att dra ner på takten. Båda dessa saker gör att tiden bara går ännu mer långsamt. När semestern sedan börjar så går ju de dagarna så rysligt fort att  man knappt hinner blinka innan det är dags att börja jobba igen.
Så nu har jag jag bestämt mig för att:

* Jobba på som en tok på dagarna för att få mycket gjort och därmed sedan ta semester med riktigt gott samvete.

* Se till att ägna kvällarna till bad, middagspicknick och mys med familjen för då känns det lite som semester.

* Inte räkna ner dagarna.

Jag har också bestämt mig för att INTE fundera över hur många semesterdagar det är kvar utan istället njuta av stunden... Visst låter det bra!? Vilken klok person jag är! Tänk att det skulle behöva gå 37 år innan man kom på detta. Vissa saker är ju tyvärr lättare att lova än att hålla... men försöka duger!

Ha det skönt i solen alla semesterlediga! Till er som fortfarande jobbar kan jag bara säga: SNAAAAAART!!!!!

Planering är ett viktigt ord för mig, kanske inte ordet i sig men innebörden av det. Jag planerar ständigt, på gott och ont.
Jag tänker ut dagen före vad jag och mina barn ska ha på sig och ha med sig nästa dag. Jag planerar ätandet, drickandet, aktiviteter mm inför kalas och fester långt innan själva dagen.
Jag börjar i januari fundera på sommarsemester och i september funderar jag på jul och fjällresor.
När jag pluggade lade jag långt innan tentan ett schema för vad som skulle läsas in vilken dag.
Det goda med detta maniska planerandet är ju att man blir effektiv och sällan glömmer något men till vilket pris? Jag blir ju smått hysterisk när det inte går enligt mina planer. Jag kan ju få spunk om sambon stoppar ner bullar i stället för smörgåsar till familjens picknick, han måste väl fatta att jag planerat för SMÖRGÅSAR!!! Eller när man kommer för att hämta barnen på dagis och fritids och ser att de inte har de kläder på sig som jag lagt fram (dvs kläder som matchar och fyller den funktion som vädret kräver)... iof så lade jag kläderna i soffan istället för på den vanliga pallen men ÄNDÅ! Eller när man yrar runt inför någon bjudning därhemma och fixar med mat eller fika eller vad det än må vara och sambon luuuugnt står och pratar med gästerna, SER han inte att att bordet bara är halvfärdigt dukat???
Ja, med åren har jag faktiskt taggat ner lite angående sådana här saker. Jag inser själv att det är gästerna som är viktiga på festen även om de ofta blir glada när de får något gott i magen. Barnen överlever fast de har en röd och en grön strumpa på sig och det ÄR gott med bullar på picknick...
Planera kommer jag nog alltid att göra, det sitter liksom i.
Jag vet t.ex vad jag ska ha på mig på midsommarafton och hur halsbandet ska se ut som jag ska göra tills dess...
 
Trevlig midsommar!

Jaha, då hade det visst gått åtta år sedan den där stekheta junidagen då jag låg i soffan och kollade på fotbolls-VM. Som vilken dag som helst egentligen, men ändå inte...
Jag var nämligen höggravid och fick mitt livs första värkar där i soffan. Förstod kanske inte riktigt vad det var men jag hade ju mina misstankar, även om det inte var dags förrän om ett par veckor. Framåt tretiden på eftermiddagen ringde jag så den blivande pappan som befann sig på sitt jobb. Där får jag inget svar... Ringer mobilen men inget svar där heller... Ringer då växeln och ber telefonisten att kolla om han finns i lokalerna för "DET ÄR DAGS"! Efter låååång (allt är relativt) väntan ringer han dock upp och beger sig snabbt hem. Jag tycker att det är bäst att ladda med lite kolhydrater inför den kommande kraftansträngningen så jag tar mig tid att äta massor av spagetti mellan värkarna. Man vet ju aldrig när man får mat nästa gång...
Väl inne på förlossningen blir jag undersökt och eftersom jag nu har lärt mig att hantera värkarna hyfsat så kryper jag ner i ett varmt lavendeldoftande bad. Det är nu det händer! Värkarna tar fart med en kraft utan dess like och jag ber Roger i panik att ringa på klockan. Jag tar mig knappt ur badkaret trots att jag får hjälp av både Roger och ett par av personalen. På något sätt får de in mig i förlossningsrummet och upp på sängen, då kommer SMÄLLEN! Ja, jag lovar, det smällde när vattnet gick och det var tur att barnmorskan hade fått på sig gummistövlarna! Här tappade jag kontrollen helt och det är något jag INTE gillar! Jag fick panik, det var folk överallt som försökte prata med mig, flytta på mig och till och med säga åt mig att hålla emot! Hur F**N håller man emot???
Ja, allt gick bra till slut även om det gick fruktansvärt fort. Den där spagettin hade jag kunnat var utan, tre timmar utan mat har jag klarat förr och för den delen fick jag i alla fall inte behålla de i magen...
Plötsligt låg han där i min famn  min lilla förstfödda prins, så liten och så oerhört fin! Han är väldigt fin nu också med sina fräknar på näsan och sina snälla ögon. Han är en underbar person, snäll som få, oerhört intelligent och med en beundransvärd självkänsla. Tack för att du finns min fina Isak och grattis på 8-årsdagen!

Jag har ju en väldigt söt och charmig liten fyraåring här hemma. Han är för det mesta go´, glad och gosig men han är också vääääldigt intensiv. Vissa dagar är han bara för mycket... idag har det varit en viss dag. Vet inte hur många gånger jag har blundat och räknat till tio för att inte brista ut och bli en monstermamma. Några utbrott blev det men inget som eskalerade och blev till jordbävning i alla fall.
När man på ett pedagogiskt vis sätter sig på huk framför honom och lugnt och sansat säger till honom att: -Du får inte springa iväg från oss för det kommer bilar här som kör väldigt fort! Detta förstår han ju och konstaterar själv att han blir mos om bilarna kör på honom... Vad tror ni händer? Jo, efter några ynka minuter har han glömt allt och springer iväg... Gaaaaah!!! Så här är det mest hela tiden och till slut blir man ju alldeles matt! Han kan börja storgrina om han inte kommer först fram till dagis, om han inte för öppna bildörren först eller plinga på dörren först. Kan för mitt liv inte förstå vem han fått denna rastlöshet ifrån...


 

Det är ett uselt väder idag! Fast om man tänker efter så är det ett ganska bra väder... Jag slipper vattna blommor och gräsmatta och jag har äntligen fått huset dammsuget, det är inte så tokigt!
Jag har också en rolig aktivitet utanför mitt köksfönster, en traktor med en snäll granne i som gräver ur för att kunna sätta upp en suuuupersnygg mur till oss! Det är så härligt att titta på när andra jobbar! =)
Isak har en kompis här som ska sova över så till kvällen blir det film och GODIS! Vi ska se en gammal klassiker, "Den oändliga historien", ska bli mycket spännande! När kvällen är slut har jag ingen aning om men misstänker att det blir framåt midnatt om de där två 8-åringarna för bestämma... Ha en skön kväll i stugvärmen!

Det är en hektisk tid just nu... eller... det är lite mer hektiskt än vanligt...
Det förbereds ett 8-årskalas här hemma. Äldsta sonen ska ha grillfest med kompisarna och det ska vara femkamp och SVÅR tipsrunda! Det där med godispåsar har man tydligen växt ifrån när man fyller 8, det ska vara godis och chips i SKÅLAR! Inbjudningarna gjorde han själv och han var mycket noga med hur dessa skulle utformas. Så nu är det bara att VÄNTA på att den stora dagen ska infinna sig!
Förutom kalas så har vi precis klarat av alla vårfester på jobb, skola och dagis, skolavslutning mm. Sedan är det midsommar som grädde på moset... Tur att allt är såååå himla kul, synd att man inte hinner njuta fullt ut bara. För mitt i allt detta så är det ju det vanliga tråket också, städ, disk och långa resor till jobbet.
En annan sak är ju det här med kreativiteten som pockar på hela tiden och skriker: Plantera blommor! Gör vackra smycken! Måla en tavla! Spela lite flöjt! Måla den där gamla byrån! osv. Jag behöver semester! Se mina barn bada och håva fisk i en hink. Sisådär en 10... eller kanske 100 veckor... Tyvärr får jag nog nöja med fem och det är ju faktiskt inte fy skam! Trevlig sommar på er alla!

Hej och välkommen!

Jag är en helt vanlig mamma som emellanåt förvandlas till ett monster... läs mina bekännelser om min vardag här. Jag uppskattar kommentarer på mina inlägg så skriv gärna en rad eller två och berätta vad du tycker, tänker och känner om det jag skriver!

Kramisar från Monstermamman Marie