Fördomsfri!?
Jag är en fördomsfri person! Eller... näe så kan man nog inte säga... Jag vill gärna vara en fördomsfri person i alla fall.
Jag tror (fördom eller inte) att så fort man träffar en ny människa oavsett hudfärg, kulturtillhörighet, religös åskådning, ekonomisk situation eller vad du vill, så är man aldrig helt blank inför det mötet. Man tittar och funderar på hur personen ser ut, hur den rör sig, hur den uttrycker sig och skapar då en bild av hur man tror att personen är. Det ligger liksom i vår natur att vara nyfiken. När man har pratat en stund så är det väldigt ofta som det första intrycket har förändrats.
Jaha, den där unga "sprätten" visste faktiskt vad han pratade om! Eller: Hon som såg så söt och snäll ut var verkligen ett riktigt "rivjärn" .
När man sedan har träffats några gånger så händer det att man antingen lär sig att acceptera den person som man kanske inte tyckte var speciellt sympatisk första gången, eller att en person som man tyckte verkade sååå trevlig och bra på alla sätt inte alls är en person att räkna med.
Alla människor är förstås olika bra på att göra en korrekt bedömning av en ny bekantskap och dessutom är alla människor olika bra på att visa sitt rätta jag. Det handlar nog en hel del om "slumpen" eller "ödet" (eller vad man nu vill kalla det) när man hittar en vän/käresta/företagspartner.
Delvis beror det på ens egen vilja att ta in en ny person, vilket med all sannolikhet är olika från dag till dag. Det kan t.ex. bero på att man är ledsen eller arg över något, att man sovit dåligt, att man fått en glad överaskning eller att man bär på en hemlighet. Vissa dagar är man inte mottaglig för nya bekantskaper och då har man ingen koll alls på vem man möter, andra dagar uppenbarar de sig väldigt tydligt. Det beror ju naturligtvis på den person man möter också, är denna person villig att öppna sig för mig? "It takes two to tango" var det någon klok person som sa...
Så det är mycket som ska klaffa för att det ska bli ett lyckat möte första gången man träffar en ny bekantskap. Det är därför inte speciellt konstigt att fördommar finns. Man behöver inte komma från olika delar av världen, från olika kulturer, eller från olika samhällsklasser för att har olika värderingar och erfarenheter, det kan räcka med att vara från olika familjer eller att man har olika kön.
Att våga öppna sig för andra människor och släppa in de i ens liv innebär ofta en större och rikare resa än man någonsin kan drömma om!
Jag tror (fördom eller inte) att så fort man träffar en ny människa oavsett hudfärg, kulturtillhörighet, religös åskådning, ekonomisk situation eller vad du vill, så är man aldrig helt blank inför det mötet. Man tittar och funderar på hur personen ser ut, hur den rör sig, hur den uttrycker sig och skapar då en bild av hur man tror att personen är. Det ligger liksom i vår natur att vara nyfiken. När man har pratat en stund så är det väldigt ofta som det första intrycket har förändrats.
Jaha, den där unga "sprätten" visste faktiskt vad han pratade om! Eller: Hon som såg så söt och snäll ut var verkligen ett riktigt "rivjärn" .
När man sedan har träffats några gånger så händer det att man antingen lär sig att acceptera den person som man kanske inte tyckte var speciellt sympatisk första gången, eller att en person som man tyckte verkade sååå trevlig och bra på alla sätt inte alls är en person att räkna med.
Alla människor är förstås olika bra på att göra en korrekt bedömning av en ny bekantskap och dessutom är alla människor olika bra på att visa sitt rätta jag. Det handlar nog en hel del om "slumpen" eller "ödet" (eller vad man nu vill kalla det) när man hittar en vän/käresta/företagspartner.
Delvis beror det på ens egen vilja att ta in en ny person, vilket med all sannolikhet är olika från dag till dag. Det kan t.ex. bero på att man är ledsen eller arg över något, att man sovit dåligt, att man fått en glad överaskning eller att man bär på en hemlighet. Vissa dagar är man inte mottaglig för nya bekantskaper och då har man ingen koll alls på vem man möter, andra dagar uppenbarar de sig väldigt tydligt. Det beror ju naturligtvis på den person man möter också, är denna person villig att öppna sig för mig? "It takes two to tango" var det någon klok person som sa...
Så det är mycket som ska klaffa för att det ska bli ett lyckat möte första gången man träffar en ny bekantskap. Det är därför inte speciellt konstigt att fördommar finns. Man behöver inte komma från olika delar av världen, från olika kulturer, eller från olika samhällsklasser för att har olika värderingar och erfarenheter, det kan räcka med att vara från olika familjer eller att man har olika kön.
Att våga öppna sig för andra människor och släppa in de i ens liv innebär ofta en större och rikare resa än man någonsin kan drömma om!
Sömn - en bristvara!
Jag har funderat lite över det där med sömn.
När första barnet kom så tyckte jag att jag aldrig fick sova, man blev ju väckt flera gånger varje natt för att den lilla var hungrig eller behövde ny blöja. När barn nr 2 kom så blev det ju ännu mindre av den där åtråvärda varan. Då var det återigen mat och blöjor men också en storebror som kissade i sängen, kräktes, hostade eller helt enkelt blev väckt av en skrikande bebis. Det var för övrigt då som jag började dricka kaffe, för att över huvud taget klara av vardagen... Så småningom så sov de bättre mina små kottar men det händer fortfarande att man inte får sova hela nätter.
Det som är så konstigt är att jag fortfarande kan vara så där vansinnigt trött fast jag sover oändligt mycket mer nu. Vänjer sig kroppen med en viss mängd sömn? Ungefär som när man får löneförhöjning liksom... Ju mer man får desto mer gör man av med.
De nätter som barnen inte väcker mig så vaknar jag ofta ändå, antingen för att jag undrar varför de inte väcker mig eller för att jag funderar på någonting. När kommer tiden då man känner sig utsövd för jämnan? Det lär ju inte bli när barnen är tonåringar för då kommer man ju ligga sömnlös tills de ramlar in framåt småtimmarna. När tonårstiden är över då är jag sisådär i 55-årsåldern, då kanske!? Men det är väl då man kliver upp samtidigt som tidningsbudet kommer...
Ja, tydligen så kommer man aldrig vara riktigt utsövd så då är det väl lika bra att man fortsätter att fylla dagarna med allt man tycker är roligt istället för att sova bort tiden... För har man roligt så glömmer man i alla fall bort att man är trött!
När första barnet kom så tyckte jag att jag aldrig fick sova, man blev ju väckt flera gånger varje natt för att den lilla var hungrig eller behövde ny blöja. När barn nr 2 kom så blev det ju ännu mindre av den där åtråvärda varan. Då var det återigen mat och blöjor men också en storebror som kissade i sängen, kräktes, hostade eller helt enkelt blev väckt av en skrikande bebis. Det var för övrigt då som jag började dricka kaffe, för att över huvud taget klara av vardagen... Så småningom så sov de bättre mina små kottar men det händer fortfarande att man inte får sova hela nätter.
Det som är så konstigt är att jag fortfarande kan vara så där vansinnigt trött fast jag sover oändligt mycket mer nu. Vänjer sig kroppen med en viss mängd sömn? Ungefär som när man får löneförhöjning liksom... Ju mer man får desto mer gör man av med.
De nätter som barnen inte väcker mig så vaknar jag ofta ändå, antingen för att jag undrar varför de inte väcker mig eller för att jag funderar på någonting. När kommer tiden då man känner sig utsövd för jämnan? Det lär ju inte bli när barnen är tonåringar för då kommer man ju ligga sömnlös tills de ramlar in framåt småtimmarna. När tonårstiden är över då är jag sisådär i 55-årsåldern, då kanske!? Men det är väl då man kliver upp samtidigt som tidningsbudet kommer...
Ja, tydligen så kommer man aldrig vara riktigt utsövd så då är det väl lika bra att man fortsätter att fylla dagarna med allt man tycker är roligt istället för att sova bort tiden... För har man roligt så glömmer man i alla fall bort att man är trött!
Sjung en sång...
Häromdagen skulle min farmor ha fyllt 93 år. Det var en dam att räkna med det!
Jag var mycket hos henne när jag var liten, då bodde hon i en stor grön villa i Stigslund. Farmor och Farfar bodde på övervåningen och så hade de en hyresgäst som bodde på bottenplanet. Det fanns också en stor källare med gillestuga och en tvättstuga där Farmor lade lutfisken i blöt på Anna-dagen... Ja, hon var noga med så¨nt min farmor. Det lagades mycket kalopps och liknande i hennes kök men det bästa var pannkakorna! Eller.. det bästa med pannkakorna var klimpen... Klimp är en sorts "pudding" som smakar kardemumma och som man ska ha i köttsoppa. Jag hoppade över det där med soppan och åt bara klimp och pannkakor!
Hon hade också en potatisskalarmaskin som jag var mycket facinerad av. Man öste i potatis och vatten i en stor behållare och sedan vevade man för allt vad man var värd och så var det klart! Fiffigt värre!
Man fick alltid riktig choklad (man rörde ihop kakao, socker och grädde i muggen och hällde sedan på varm mjölk) hos Farmor och så fick man hoppa i sängen. Det man inte fick göra var att ta med sig smörgåsen in i FIN-rummet, så då tog jag med den till FUL-rummet istället =)
Min farmor satt nog aldrig still tror jag.., var hon inte ute och plockade lingon så bärgade hon stenar som hon tyckte var i vägen eller så tog hon en cykeltur. Hon var ofta i köket med matlagning och disk och hon SJÖNG hela tiden! Nej, hon var inte i farten hela tiden förresten... Varje dag när hon fått sitt eftermiddagskaffe så sa hon alltid: Nä, nu måste jag lägga mig och vila ryggen i fem minuter, jag ska inte sova, bara vila... Jo hej du! Snart snarkade hon HÖGT och ljudligt! =)
Hon spelade gärna Fia med knuff men vägrade att spela kort, då kunde speldjävulen ta en! =)
För övrigt var hon go´ och glad, varm och härlig! Jag har kvar hennes röda cykel som hon var så stolt över när hon köpt den och som hon har cyklat många mil på.
Farmor blev senil på slutet och hon hade svårt att känna igen sina nära och kära. Men jag minns när jag var upp på hemmet där hon bodde på slutet och jag började sjunga några av de visor hon sjungit för mig. Då kom hon ut ur sitt skal för en stund och började sjunga med!
Fina Farmor, tack för alla de stunder vi fick tillsammans i Stigslund, ute med båten och i sommarstugan. Jag minns ännu sångerna...
Jag var mycket hos henne när jag var liten, då bodde hon i en stor grön villa i Stigslund. Farmor och Farfar bodde på övervåningen och så hade de en hyresgäst som bodde på bottenplanet. Det fanns också en stor källare med gillestuga och en tvättstuga där Farmor lade lutfisken i blöt på Anna-dagen... Ja, hon var noga med så¨nt min farmor. Det lagades mycket kalopps och liknande i hennes kök men det bästa var pannkakorna! Eller.. det bästa med pannkakorna var klimpen... Klimp är en sorts "pudding" som smakar kardemumma och som man ska ha i köttsoppa. Jag hoppade över det där med soppan och åt bara klimp och pannkakor!
Hon hade också en potatisskalarmaskin som jag var mycket facinerad av. Man öste i potatis och vatten i en stor behållare och sedan vevade man för allt vad man var värd och så var det klart! Fiffigt värre!
Man fick alltid riktig choklad (man rörde ihop kakao, socker och grädde i muggen och hällde sedan på varm mjölk) hos Farmor och så fick man hoppa i sängen. Det man inte fick göra var att ta med sig smörgåsen in i FIN-rummet, så då tog jag med den till FUL-rummet istället =)
Min farmor satt nog aldrig still tror jag.., var hon inte ute och plockade lingon så bärgade hon stenar som hon tyckte var i vägen eller så tog hon en cykeltur. Hon var ofta i köket med matlagning och disk och hon SJÖNG hela tiden! Nej, hon var inte i farten hela tiden förresten... Varje dag när hon fått sitt eftermiddagskaffe så sa hon alltid: Nä, nu måste jag lägga mig och vila ryggen i fem minuter, jag ska inte sova, bara vila... Jo hej du! Snart snarkade hon HÖGT och ljudligt! =)
Hon spelade gärna Fia med knuff men vägrade att spela kort, då kunde speldjävulen ta en! =)
För övrigt var hon go´ och glad, varm och härlig! Jag har kvar hennes röda cykel som hon var så stolt över när hon köpt den och som hon har cyklat många mil på.
Farmor blev senil på slutet och hon hade svårt att känna igen sina nära och kära. Men jag minns när jag var upp på hemmet där hon bodde på slutet och jag började sjunga några av de visor hon sjungit för mig. Då kom hon ut ur sitt skal för en stund och började sjunga med!
Fina Farmor, tack för alla de stunder vi fick tillsammans i Stigslund, ute med båten och i sommarstugan. Jag minns ännu sångerna...
Vad gjorde man då???
Vad gjorde man med all sin tid innan man fick barn?
Jag tränade inte mer än nu. Jag köpte mer färdigmat och åt mer fil till middag och jag åt definitivt inte lagad mat både till lunch och middag.
Jag läste inte fler böcker, jag hade inte Internet och visste knappt hur man skickade mail.
Jag umgås fortfarande med folk även om det till största delen är barnens kompisar och deras föräldrar. (Och de går inte av för hackor!)
Jag hade kortare resväg till jobbet och vi var bara två som skapade stök och tvätt.
Det var ingen som skulle ha kalas för tio barn och ingen som gick på kalas flera gånger i månaden.
Det var ingen som ville höra godnattsaga eller spela spel, det var ingen som ville ut och cykla och det var ingen som rymde. Det var ingen som skulle hämtas/lämnas på dagis och ingen som skulle skjutsas till fotbollsträning. Låg man bara i soffan och pillade sig i naveln eller??? Jag minns inte! Men jag inser att mitt liv är fyllt av väldigt mycket viktiga saker och att jag aldrig behöver ha långtråkigt!
Jag tränade inte mer än nu. Jag köpte mer färdigmat och åt mer fil till middag och jag åt definitivt inte lagad mat både till lunch och middag.
Jag läste inte fler böcker, jag hade inte Internet och visste knappt hur man skickade mail.
Jag umgås fortfarande med folk även om det till största delen är barnens kompisar och deras föräldrar. (Och de går inte av för hackor!)
Jag hade kortare resväg till jobbet och vi var bara två som skapade stök och tvätt.
Det var ingen som skulle ha kalas för tio barn och ingen som gick på kalas flera gånger i månaden.
Det var ingen som ville höra godnattsaga eller spela spel, det var ingen som ville ut och cykla och det var ingen som rymde. Det var ingen som skulle hämtas/lämnas på dagis och ingen som skulle skjutsas till fotbollsträning. Låg man bara i soffan och pillade sig i naveln eller??? Jag minns inte! Men jag inser att mitt liv är fyllt av väldigt mycket viktiga saker och att jag aldrig behöver ha långtråkigt!
Tvätt...
Som småbarnsförälder så har man alltid tvätt i tvättkorgarna. Så fort man tycker att man har tvättat, vikt, sorterat och lagt in kläderna i respektive garderob så är tvättkorgarna fulla IGEN! Hur går det till? Är jag så långsam på att ta rätt på tvätten att det fylls på under tiden eller är jag för snabb att stoppa ner kläderna i tvättkorgarna? På båda dessa frågor kan man nog svara JA, tyvärr! Det nytvättadade blir gärna liggande några dagar innan jag har ork och lust att ta tag i det och när jag som vanligt snabbstädar (läs:slarvstädar) så åker inte allt för smutsig tvätt ner i korgarna...
Något som i alla fall är trevligt med tvätt är att hänga den på tork utomhus. Jag njuter i fulla drag av att gå ut en tidig sommarmorgon i daggvått gräs och hänga upp de väldoftande plaggen på sträcket, särskilt nu när jag varit utan torkvinda i två år pga nybygget. Nu när jag har semester och lite mer tid hemma så ska jag försöka komma ikapp med tvätthögarna har jag tänkt men det har jag sagt förr... Risken är överhängande att jag vilken dag som helst står där med fulla korgar igen. Men men... det är en världslig sak!
Något som i alla fall är trevligt med tvätt är att hänga den på tork utomhus. Jag njuter i fulla drag av att gå ut en tidig sommarmorgon i daggvått gräs och hänga upp de väldoftande plaggen på sträcket, särskilt nu när jag varit utan torkvinda i två år pga nybygget. Nu när jag har semester och lite mer tid hemma så ska jag försöka komma ikapp med tvätthögarna har jag tänkt men det har jag sagt förr... Risken är överhängande att jag vilken dag som helst står där med fulla korgar igen. Men men... det är en världslig sak!
Smycken, en del av mitt liv...
Jag är ju en liten pysselfia som älskar att skapa, tyvärr räcker inte tiden alltid till... Något som jag dock tillåter att det tar upp en del av min tid är smycken. Mest gör jag till mig själv för att ha smycken som passar till de kläder jag har på mig men jag har även gjort en del presenter till vänner och bekanta. Här kommer ett smakprov. Tyvärr är det inte bästa kvaliten på bilderna men ändå...
Några av mina kreationer. Denna i blå/turkosa toner.
Närbild
I grönt...
Helt i silver med stansade bokstäver (älsklingarnas första bokstav i namnet) i hjärtanen.
Långt halsband med dubbla kedjor samt stansad ring med valfri text. (Carpe Diem på detta)
Armband....
Några av mina kreationer. Denna i blå/turkosa toner.
Närbild
I grönt...
Helt i silver med stansade bokstäver (älsklingarnas första bokstav i namnet) i hjärtanen.
Långt halsband med dubbla kedjor samt stansad ring med valfri text. (Carpe Diem på detta)
Armband....
Semester i tanken...
Det börjar närma sig semester och de här sista dagarna innan brukar vara rätt jobbiga kan jag tycka. Jag går bara och längtar och längtar, dessutom har jag en förmåga att dra ner på takten. Båda dessa saker gör att tiden bara går ännu mer långsamt. När semestern sedan börjar så går ju de dagarna så rysligt fort att man knappt hinner blinka innan det är dags att börja jobba igen.
Så nu har jag jag bestämt mig för att:
* Jobba på som en tok på dagarna för att få mycket gjort och därmed sedan ta semester med riktigt gott samvete.
* Se till att ägna kvällarna till bad, middagspicknick och mys med familjen för då känns det lite som semester.
* Inte räkna ner dagarna.
Jag har också bestämt mig för att INTE fundera över hur många semesterdagar det är kvar utan istället njuta av stunden... Visst låter det bra!? Vilken klok person jag är! Tänk att det skulle behöva gå 37 år innan man kom på detta. Vissa saker är ju tyvärr lättare att lova än att hålla... men försöka duger!
Ha det skönt i solen alla semesterlediga! Till er som fortfarande jobbar kan jag bara säga: SNAAAAAART!!!!!
Så nu har jag jag bestämt mig för att:
* Jobba på som en tok på dagarna för att få mycket gjort och därmed sedan ta semester med riktigt gott samvete.
* Se till att ägna kvällarna till bad, middagspicknick och mys med familjen för då känns det lite som semester.
* Inte räkna ner dagarna.
Jag har också bestämt mig för att INTE fundera över hur många semesterdagar det är kvar utan istället njuta av stunden... Visst låter det bra!? Vilken klok person jag är! Tänk att det skulle behöva gå 37 år innan man kom på detta. Vissa saker är ju tyvärr lättare att lova än att hålla... men försöka duger!
Ha det skönt i solen alla semesterlediga! Till er som fortfarande jobbar kan jag bara säga: SNAAAAAART!!!!!
Planering...
Planering är ett viktigt ord för mig, kanske inte ordet i sig men innebörden av det. Jag planerar ständigt, på gott och ont.
Jag tänker ut dagen före vad jag och mina barn ska ha på sig och ha med sig nästa dag. Jag planerar ätandet, drickandet, aktiviteter mm inför kalas och fester långt innan själva dagen.
Jag börjar i januari fundera på sommarsemester och i september funderar jag på jul och fjällresor.
När jag pluggade lade jag långt innan tentan ett schema för vad som skulle läsas in vilken dag.
Det goda med detta maniska planerandet är ju att man blir effektiv och sällan glömmer något men till vilket pris? Jag blir ju smått hysterisk när det inte går enligt mina planer. Jag kan ju få spunk om sambon stoppar ner bullar i stället för smörgåsar till familjens picknick, han måste väl fatta att jag planerat för SMÖRGÅSAR!!! Eller när man kommer för att hämta barnen på dagis och fritids och ser att de inte har de kläder på sig som jag lagt fram (dvs kläder som matchar och fyller den funktion som vädret kräver)... iof så lade jag kläderna i soffan istället för på den vanliga pallen men ÄNDÅ! Eller när man yrar runt inför någon bjudning därhemma och fixar med mat eller fika eller vad det än må vara och sambon luuuugnt står och pratar med gästerna, SER han inte att att bordet bara är halvfärdigt dukat???
Ja, med åren har jag faktiskt taggat ner lite angående sådana här saker. Jag inser själv att det är gästerna som är viktiga på festen även om de ofta blir glada när de får något gott i magen. Barnen överlever fast de har en röd och en grön strumpa på sig och det ÄR gott med bullar på picknick...
Planera kommer jag nog alltid att göra, det sitter liksom i.
Jag vet t.ex vad jag ska ha på mig på midsommarafton och hur halsbandet ska se ut som jag ska göra tills dess...
Trevlig midsommar!
Jag tänker ut dagen före vad jag och mina barn ska ha på sig och ha med sig nästa dag. Jag planerar ätandet, drickandet, aktiviteter mm inför kalas och fester långt innan själva dagen.
Jag börjar i januari fundera på sommarsemester och i september funderar jag på jul och fjällresor.
När jag pluggade lade jag långt innan tentan ett schema för vad som skulle läsas in vilken dag.
Det goda med detta maniska planerandet är ju att man blir effektiv och sällan glömmer något men till vilket pris? Jag blir ju smått hysterisk när det inte går enligt mina planer. Jag kan ju få spunk om sambon stoppar ner bullar i stället för smörgåsar till familjens picknick, han måste väl fatta att jag planerat för SMÖRGÅSAR!!! Eller när man kommer för att hämta barnen på dagis och fritids och ser att de inte har de kläder på sig som jag lagt fram (dvs kläder som matchar och fyller den funktion som vädret kräver)... iof så lade jag kläderna i soffan istället för på den vanliga pallen men ÄNDÅ! Eller när man yrar runt inför någon bjudning därhemma och fixar med mat eller fika eller vad det än må vara och sambon luuuugnt står och pratar med gästerna, SER han inte att att bordet bara är halvfärdigt dukat???
Ja, med åren har jag faktiskt taggat ner lite angående sådana här saker. Jag inser själv att det är gästerna som är viktiga på festen även om de ofta blir glada när de får något gott i magen. Barnen överlever fast de har en röd och en grön strumpa på sig och det ÄR gott med bullar på picknick...
Planera kommer jag nog alltid att göra, det sitter liksom i.
Jag vet t.ex vad jag ska ha på mig på midsommarafton och hur halsbandet ska se ut som jag ska göra tills dess...
Trevlig midsommar!
Åtta år...
Jaha, då hade det visst gått åtta år sedan den där stekheta junidagen då jag låg i soffan och kollade på fotbolls-VM. Som vilken dag som helst egentligen, men ändå inte...
Jag var nämligen höggravid och fick mitt livs första värkar där i soffan. Förstod kanske inte riktigt vad det var men jag hade ju mina misstankar, även om det inte var dags förrän om ett par veckor. Framåt tretiden på eftermiddagen ringde jag så den blivande pappan som befann sig på sitt jobb. Där får jag inget svar... Ringer mobilen men inget svar där heller... Ringer då växeln och ber telefonisten att kolla om han finns i lokalerna för "DET ÄR DAGS"! Efter låååång (allt är relativt) väntan ringer han dock upp och beger sig snabbt hem. Jag tycker att det är bäst att ladda med lite kolhydrater inför den kommande kraftansträngningen så jag tar mig tid att äta massor av spagetti mellan värkarna. Man vet ju aldrig när man får mat nästa gång...
Väl inne på förlossningen blir jag undersökt och eftersom jag nu har lärt mig att hantera värkarna hyfsat så kryper jag ner i ett varmt lavendeldoftande bad. Det är nu det händer! Värkarna tar fart med en kraft utan dess like och jag ber Roger i panik att ringa på klockan. Jag tar mig knappt ur badkaret trots att jag får hjälp av både Roger och ett par av personalen. På något sätt får de in mig i förlossningsrummet och upp på sängen, då kommer SMÄLLEN! Ja, jag lovar, det smällde när vattnet gick och det var tur att barnmorskan hade fått på sig gummistövlarna! Här tappade jag kontrollen helt och det är något jag INTE gillar! Jag fick panik, det var folk överallt som försökte prata med mig, flytta på mig och till och med säga åt mig att hålla emot! Hur F**N håller man emot???
Ja, allt gick bra till slut även om det gick fruktansvärt fort. Den där spagettin hade jag kunnat var utan, tre timmar utan mat har jag klarat förr och för den delen fick jag i alla fall inte behålla de i magen...
Plötsligt låg han där i min famn min lilla förstfödda prins, så liten och så oerhört fin! Han är väldigt fin nu också med sina fräknar på näsan och sina snälla ögon. Han är en underbar person, snäll som få, oerhört intelligent och med en beundransvärd självkänsla. Tack för att du finns min fina Isak och grattis på 8-årsdagen!
Sov sött...
För precis ett år sedan idag var jag på ett 60-årskalas. Det var min finaste, bästa och mest fantastiska faster som fyllde år. Hon firades av släkt och vänner i sitt hem, dock i en ditplacerad sjukhussäng.
I april samma år började vi misstänka att allt inte stod rätt till och det visade sig att cancern hade slagit till hårt och obarmhärtigt. Två dagar efter denna 60-årsdag lämnade hon oss. När jag kom dit hade hon redan hunnit somna in men hennes högt älskade dotter hade hunnit ta sig dit en kort stund innan insomnandet.
Jag, som aldrig tidigare sett en död person, kände stor oro inför den kommande upplevelsen. Jag ångrar inte en sekund att jag trots detta tog mig dit, gick fram till henne och strök henne sakta över kinden. I sina händer hade hon tre rosa rosor som suttit i den blombukett hon fått av oss på födelsedagen... Det var så vackert och samtidigt fruktansvärt jobbigt. Att se denna kvinna, som ställt upp för mig i ALLA väder och som aldrig varit mer än ett telefonsamtal bort, ligga där var oerhört tungt. Jag känner dock att det var skönt att se henne där, det gjorde det lättare att inse det fruktansvärda faktumet att hon nu var borta.
Helt borta är hon förstås inte, hon finns i mina tankar dagligen och i sömnen har jag vid ett par tillfällen fått kramar av henne där jag känt hennes värme. Hon lever också vidare genom sin dotter på något vis som har varit ett stort stöd i mitt sorgearbete, finaste Linda!
Sov sött min fina Gunilla, jag och mina prinsar tänker på dig och pratar om dig ofta och vi saknar dig oerhört mycket! Ikväll tänder vi ett ljus för dig!
Regnet det bara öser ner...
Det är ett uselt väder idag! Fast om man tänker efter så är det ett ganska bra väder... Jag slipper vattna blommor och gräsmatta och jag har äntligen fått huset dammsuget, det är inte så tokigt!
Jag har också en rolig aktivitet utanför mitt köksfönster, en traktor med en snäll granne i som gräver ur för att kunna sätta upp en suuuupersnygg mur till oss! Det är så härligt att titta på när andra jobbar! =)
Isak har en kompis här som ska sova över så till kvällen blir det film och GODIS! Vi ska se en gammal klassiker, "Den oändliga historien", ska bli mycket spännande! När kvällen är slut har jag ingen aning om men misstänker att det blir framåt midnatt om de där två 8-åringarna för bestämma... Ha en skön kväll i stugvärmen!
Jag har också en rolig aktivitet utanför mitt köksfönster, en traktor med en snäll granne i som gräver ur för att kunna sätta upp en suuuupersnygg mur till oss! Det är så härligt att titta på när andra jobbar! =)
Isak har en kompis här som ska sova över så till kvällen blir det film och GODIS! Vi ska se en gammal klassiker, "Den oändliga historien", ska bli mycket spännande! När kvällen är slut har jag ingen aning om men misstänker att det blir framåt midnatt om de där två 8-åringarna för bestämma... Ha en skön kväll i stugvärmen!
En hektisk tid!
Det är en hektisk tid just nu... eller... det är lite mer hektiskt än vanligt...
Det förbereds ett 8-årskalas här hemma. Äldsta sonen ska ha grillfest med kompisarna och det ska vara femkamp och SVÅR tipsrunda! Det där med godispåsar har man tydligen växt ifrån när man fyller 8, det ska vara godis och chips i SKÅLAR! Inbjudningarna gjorde han själv och han var mycket noga med hur dessa skulle utformas. Så nu är det bara att VÄNTA på att den stora dagen ska infinna sig!
Förutom kalas så har vi precis klarat av alla vårfester på jobb, skola och dagis, skolavslutning mm. Sedan är det midsommar som grädde på moset... Tur att allt är såååå himla kul, synd att man inte hinner njuta fullt ut bara. För mitt i allt detta så är det ju det vanliga tråket också, städ, disk och långa resor till jobbet.
En annan sak är ju det här med kreativiteten som pockar på hela tiden och skriker: Plantera blommor! Gör vackra smycken! Måla en tavla! Spela lite flöjt! Måla den där gamla byrån! osv. Jag behöver semester! Se mina barn bada och håva fisk i en hink. Sisådär en 10... eller kanske 100 veckor... Tyvärr får jag nog nöja med fem och det är ju faktiskt inte fy skam! Trevlig sommar på er alla!
Välkommen till min nya blogg!
Hej och välkommen!
Jag är en helt vanlig mamma som emellanåt förvandlas till ett monster... läs mina bekännelser om min vardag här. Jag uppskattar kommentarer på mina inlägg så skriv gärna en rad eller två och berätta vad du tycker, tänker och känner om det jag skriver!
Kramisar från Monstermamman Marie
Jag är en helt vanlig mamma som emellanåt förvandlas till ett monster... läs mina bekännelser om min vardag här. Jag uppskattar kommentarer på mina inlägg så skriv gärna en rad eller två och berätta vad du tycker, tänker och känner om det jag skriver!
Kramisar från Monstermamman Marie
