monstermammansbekannelser

Första gången jag åkte båt var jag bara ett par månader gammal. När jag var 1,5 år började mina föräldrar bygga sin första segelbåt och sommaren när jag fyllt tre år var vi på vår första semester med den gula RJ 85:an som så småningom fick namnet "Horisont". Efter denna semester fanns det inget annat, jag och min familj tillbringade fyra veckors semester i skärgården varje år tills jag var 16 år. Under dessa år gick jag också på seglarläger vilket var det bästa jag visste, segling, bad och ett gäng fina vänner. 
Det här har förstås präglat mig en hel del. Jag blir nästan sjuk av att inte ha möjlighet att ta mig ut på havet. Där vi bor nu har vi ca 500 m ner till vår båtplats och den lilla öppna plastekan med en 15-hästars motor på. Båten ser inte mycket ut för världen men den tar mig och familjen ut på havet. Det finns ingen annan stans som jag får en sådan ro i själen som där ute på vattnet. Jag är aldrig rädd där ute, jag känner havet så väl att jag vet precis när jag ska hålla mig därifrån. Jag fylls av energi och inre styrka och ett lugn som är obeskrivligt. Att vara där ute i solen med saltvattnet stänkande i ansiktet och vinden blåsande i håret är utan tvekan det bästa jag vet!
Tyvärr har min yngsta son tagit min plats som galjonsfigur där längst fram i fören men det bjuder jag honom gärna på. Han njuter minst lika mycket som jag och det glädjer mig mycket!