monstermammansbekannelser

Jag har ju en väldigt söt och charmig liten fyraåring här hemma. Han är för det mesta go´, glad och gosig men han är också vääääldigt intensiv. Vissa dagar är han bara för mycket... idag har det varit en viss dag. Vet inte hur många gånger jag har blundat och räknat till tio för att inte brista ut och bli en monstermamma. Några utbrott blev det men inget som eskalerade och blev till jordbävning i alla fall.
När man på ett pedagogiskt vis sätter sig på huk framför honom och lugnt och sansat säger till honom att: -Du får inte springa iväg från oss för det kommer bilar här som kör väldigt fort! Detta förstår han ju och konstaterar själv att han blir mos om bilarna kör på honom... Vad tror ni händer? Jo, efter några ynka minuter har han glömt allt och springer iväg... Gaaaaah!!! Så här är det mest hela tiden och till slut blir man ju alldeles matt! Han kan börja storgrina om han inte kommer först fram till dagis, om han inte för öppna bildörren först eller plinga på dörren först. Kan för mitt liv inte förstå vem han fått denna rastlöshet ifrån...