monstermammansbekannelser

Jaha, då hade det visst gått åtta år sedan den där stekheta junidagen då jag låg i soffan och kollade på fotbolls-VM. Som vilken dag som helst egentligen, men ändå inte...
Jag var nämligen höggravid och fick mitt livs första värkar där i soffan. Förstod kanske inte riktigt vad det var men jag hade ju mina misstankar, även om det inte var dags förrän om ett par veckor. Framåt tretiden på eftermiddagen ringde jag så den blivande pappan som befann sig på sitt jobb. Där får jag inget svar... Ringer mobilen men inget svar där heller... Ringer då växeln och ber telefonisten att kolla om han finns i lokalerna för "DET ÄR DAGS"! Efter låååång (allt är relativt) väntan ringer han dock upp och beger sig snabbt hem. Jag tycker att det är bäst att ladda med lite kolhydrater inför den kommande kraftansträngningen så jag tar mig tid att äta massor av spagetti mellan värkarna. Man vet ju aldrig när man får mat nästa gång...
Väl inne på förlossningen blir jag undersökt och eftersom jag nu har lärt mig att hantera värkarna hyfsat så kryper jag ner i ett varmt lavendeldoftande bad. Det är nu det händer! Värkarna tar fart med en kraft utan dess like och jag ber Roger i panik att ringa på klockan. Jag tar mig knappt ur badkaret trots att jag får hjälp av både Roger och ett par av personalen. På något sätt får de in mig i förlossningsrummet och upp på sängen, då kommer SMÄLLEN! Ja, jag lovar, det smällde när vattnet gick och det var tur att barnmorskan hade fått på sig gummistövlarna! Här tappade jag kontrollen helt och det är något jag INTE gillar! Jag fick panik, det var folk överallt som försökte prata med mig, flytta på mig och till och med säga åt mig att hålla emot! Hur F**N håller man emot???
Ja, allt gick bra till slut även om det gick fruktansvärt fort. Den där spagettin hade jag kunnat var utan, tre timmar utan mat har jag klarat förr och för den delen fick jag i alla fall inte behålla de i magen...
Plötsligt låg han där i min famn  min lilla förstfödda prins, så liten och så oerhört fin! Han är väldigt fin nu också med sina fräknar på näsan och sina snälla ögon. Han är en underbar person, snäll som få, oerhört intelligent och med en beundransvärd självkänsla. Tack för att du finns min fina Isak och grattis på 8-årsdagen!