monstermammansbekannelser

Planering är ett viktigt ord för mig, kanske inte ordet i sig men innebörden av det. Jag planerar ständigt, på gott och ont.
Jag tänker ut dagen före vad jag och mina barn ska ha på sig och ha med sig nästa dag. Jag planerar ätandet, drickandet, aktiviteter mm inför kalas och fester långt innan själva dagen.
Jag börjar i januari fundera på sommarsemester och i september funderar jag på jul och fjällresor.
När jag pluggade lade jag långt innan tentan ett schema för vad som skulle läsas in vilken dag.
Det goda med detta maniska planerandet är ju att man blir effektiv och sällan glömmer något men till vilket pris? Jag blir ju smått hysterisk när det inte går enligt mina planer. Jag kan ju få spunk om sambon stoppar ner bullar i stället för smörgåsar till familjens picknick, han måste väl fatta att jag planerat för SMÖRGÅSAR!!! Eller när man kommer för att hämta barnen på dagis och fritids och ser att de inte har de kläder på sig som jag lagt fram (dvs kläder som matchar och fyller den funktion som vädret kräver)... iof så lade jag kläderna i soffan istället för på den vanliga pallen men ÄNDÅ! Eller när man yrar runt inför någon bjudning därhemma och fixar med mat eller fika eller vad det än må vara och sambon luuuugnt står och pratar med gästerna, SER han inte att att bordet bara är halvfärdigt dukat???
Ja, med åren har jag faktiskt taggat ner lite angående sådana här saker. Jag inser själv att det är gästerna som är viktiga på festen även om de ofta blir glada när de får något gott i magen. Barnen överlever fast de har en röd och en grön strumpa på sig och det ÄR gott med bullar på picknick...
Planera kommer jag nog alltid att göra, det sitter liksom i.
Jag vet t.ex vad jag ska ha på mig på midsommarafton och hur halsbandet ska se ut som jag ska göra tills dess...
 
Trevlig midsommar!