Fördomsfri!?
Jag är en fördomsfri person! Eller... näe så kan man nog inte säga... Jag vill gärna vara en fördomsfri person i alla fall.
Jag tror (fördom eller inte) att så fort man träffar en ny människa oavsett hudfärg, kulturtillhörighet, religös åskådning, ekonomisk situation eller vad du vill, så är man aldrig helt blank inför det mötet. Man tittar och funderar på hur personen ser ut, hur den rör sig, hur den uttrycker sig och skapar då en bild av hur man tror att personen är. Det ligger liksom i vår natur att vara nyfiken. När man har pratat en stund så är det väldigt ofta som det första intrycket har förändrats.
Jaha, den där unga "sprätten" visste faktiskt vad han pratade om! Eller: Hon som såg så söt och snäll ut var verkligen ett riktigt "rivjärn" .
När man sedan har träffats några gånger så händer det att man antingen lär sig att acceptera den person som man kanske inte tyckte var speciellt sympatisk första gången, eller att en person som man tyckte verkade sååå trevlig och bra på alla sätt inte alls är en person att räkna med.
Alla människor är förstås olika bra på att göra en korrekt bedömning av en ny bekantskap och dessutom är alla människor olika bra på att visa sitt rätta jag. Det handlar nog en hel del om "slumpen" eller "ödet" (eller vad man nu vill kalla det) när man hittar en vän/käresta/företagspartner.
Delvis beror det på ens egen vilja att ta in en ny person, vilket med all sannolikhet är olika från dag till dag. Det kan t.ex. bero på att man är ledsen eller arg över något, att man sovit dåligt, att man fått en glad överaskning eller att man bär på en hemlighet. Vissa dagar är man inte mottaglig för nya bekantskaper och då har man ingen koll alls på vem man möter, andra dagar uppenbarar de sig väldigt tydligt. Det beror ju naturligtvis på den person man möter också, är denna person villig att öppna sig för mig? "It takes two to tango" var det någon klok person som sa...
Så det är mycket som ska klaffa för att det ska bli ett lyckat möte första gången man träffar en ny bekantskap. Det är därför inte speciellt konstigt att fördommar finns. Man behöver inte komma från olika delar av världen, från olika kulturer, eller från olika samhällsklasser för att har olika värderingar och erfarenheter, det kan räcka med att vara från olika familjer eller att man har olika kön.
Att våga öppna sig för andra människor och släppa in de i ens liv innebär ofta en större och rikare resa än man någonsin kan drömma om!
Jag tror (fördom eller inte) att så fort man träffar en ny människa oavsett hudfärg, kulturtillhörighet, religös åskådning, ekonomisk situation eller vad du vill, så är man aldrig helt blank inför det mötet. Man tittar och funderar på hur personen ser ut, hur den rör sig, hur den uttrycker sig och skapar då en bild av hur man tror att personen är. Det ligger liksom i vår natur att vara nyfiken. När man har pratat en stund så är det väldigt ofta som det första intrycket har förändrats.
Jaha, den där unga "sprätten" visste faktiskt vad han pratade om! Eller: Hon som såg så söt och snäll ut var verkligen ett riktigt "rivjärn" .
När man sedan har träffats några gånger så händer det att man antingen lär sig att acceptera den person som man kanske inte tyckte var speciellt sympatisk första gången, eller att en person som man tyckte verkade sååå trevlig och bra på alla sätt inte alls är en person att räkna med.
Alla människor är förstås olika bra på att göra en korrekt bedömning av en ny bekantskap och dessutom är alla människor olika bra på att visa sitt rätta jag. Det handlar nog en hel del om "slumpen" eller "ödet" (eller vad man nu vill kalla det) när man hittar en vän/käresta/företagspartner.
Delvis beror det på ens egen vilja att ta in en ny person, vilket med all sannolikhet är olika från dag till dag. Det kan t.ex. bero på att man är ledsen eller arg över något, att man sovit dåligt, att man fått en glad överaskning eller att man bär på en hemlighet. Vissa dagar är man inte mottaglig för nya bekantskaper och då har man ingen koll alls på vem man möter, andra dagar uppenbarar de sig väldigt tydligt. Det beror ju naturligtvis på den person man möter också, är denna person villig att öppna sig för mig? "It takes two to tango" var det någon klok person som sa...
Så det är mycket som ska klaffa för att det ska bli ett lyckat möte första gången man träffar en ny bekantskap. Det är därför inte speciellt konstigt att fördommar finns. Man behöver inte komma från olika delar av världen, från olika kulturer, eller från olika samhällsklasser för att har olika värderingar och erfarenheter, det kan räcka med att vara från olika familjer eller att man har olika kön.
Att våga öppna sig för andra människor och släppa in de i ens liv innebär ofta en större och rikare resa än man någonsin kan drömma om!
Kommentarer
Trackback
