Sömn - en bristvara!
Jag har funderat lite över det där med sömn.
När första barnet kom så tyckte jag att jag aldrig fick sova, man blev ju väckt flera gånger varje natt för att den lilla var hungrig eller behövde ny blöja. När barn nr 2 kom så blev det ju ännu mindre av den där åtråvärda varan. Då var det återigen mat och blöjor men också en storebror som kissade i sängen, kräktes, hostade eller helt enkelt blev väckt av en skrikande bebis. Det var för övrigt då som jag började dricka kaffe, för att över huvud taget klara av vardagen... Så småningom så sov de bättre mina små kottar men det händer fortfarande att man inte får sova hela nätter.
Det som är så konstigt är att jag fortfarande kan vara så där vansinnigt trött fast jag sover oändligt mycket mer nu. Vänjer sig kroppen med en viss mängd sömn? Ungefär som när man får löneförhöjning liksom... Ju mer man får desto mer gör man av med.
De nätter som barnen inte väcker mig så vaknar jag ofta ändå, antingen för att jag undrar varför de inte väcker mig eller för att jag funderar på någonting. När kommer tiden då man känner sig utsövd för jämnan? Det lär ju inte bli när barnen är tonåringar för då kommer man ju ligga sömnlös tills de ramlar in framåt småtimmarna. När tonårstiden är över då är jag sisådär i 55-årsåldern, då kanske!? Men det är väl då man kliver upp samtidigt som tidningsbudet kommer...
Ja, tydligen så kommer man aldrig vara riktigt utsövd så då är det väl lika bra att man fortsätter att fylla dagarna med allt man tycker är roligt istället för att sova bort tiden... För har man roligt så glömmer man i alla fall bort att man är trött!
När första barnet kom så tyckte jag att jag aldrig fick sova, man blev ju väckt flera gånger varje natt för att den lilla var hungrig eller behövde ny blöja. När barn nr 2 kom så blev det ju ännu mindre av den där åtråvärda varan. Då var det återigen mat och blöjor men också en storebror som kissade i sängen, kräktes, hostade eller helt enkelt blev väckt av en skrikande bebis. Det var för övrigt då som jag började dricka kaffe, för att över huvud taget klara av vardagen... Så småningom så sov de bättre mina små kottar men det händer fortfarande att man inte får sova hela nätter.
Det som är så konstigt är att jag fortfarande kan vara så där vansinnigt trött fast jag sover oändligt mycket mer nu. Vänjer sig kroppen med en viss mängd sömn? Ungefär som när man får löneförhöjning liksom... Ju mer man får desto mer gör man av med.
De nätter som barnen inte väcker mig så vaknar jag ofta ändå, antingen för att jag undrar varför de inte väcker mig eller för att jag funderar på någonting. När kommer tiden då man känner sig utsövd för jämnan? Det lär ju inte bli när barnen är tonåringar för då kommer man ju ligga sömnlös tills de ramlar in framåt småtimmarna. När tonårstiden är över då är jag sisådär i 55-årsåldern, då kanske!? Men det är väl då man kliver upp samtidigt som tidningsbudet kommer...
Ja, tydligen så kommer man aldrig vara riktigt utsövd så då är det väl lika bra att man fortsätter att fylla dagarna med allt man tycker är roligt istället för att sova bort tiden... För har man roligt så glömmer man i alla fall bort att man är trött!
Kommentarer
Trackback
