monstermammansbekannelser

Den lilla mamman tänker sig en trevlig familjedag. Hon föreslår glatt att: Vi packar matsäck och åker ut i skogen och letar svamp! Jaa, säger alla familjemedlemmar och vi gör slag i saken. Vi tar med en till familj och därmed två av äldsta sonens bästa kompisar och vi har det sååå härligt där i höstsolen. Men som alltid så har det roliga ett slut och vi beger oss hemåt.
På vägen kommer vi vuxna på att vi ska ta en liten omväg eftersom vi är nyfiken på en liten by som ligger i närheten av svampstället. Detta uppskattas INTE av barnen framförallt inte av åttaåringen... Han suckar och pustar och är jättesur för att han inte får åka hem direkt så att han ska hinna leka med en kompis. Saken är den att vi lovat barnen att åka in till sta´n för att äta på deras favoritrestaurang, "Cowboyrestaurangen" och sedan gå på cirkus och titta på alla machaller som ska tändas längs ån. Eftersom vår omväg gör att det inte kommer att finnas tid för lek så försöker jag förklara att man faktiskt inte kan hinna med hur mycket som helst, men det örat vill han definitivt inte lyssna på... Jag blir irriterad över hans negativa inställning och menar på att man måste fokusera på allt det roliga vi faktiskt gjort, och kommer att göra, istället för att sura över det vi inte hinner med. Efter en något svettig diskussion finner han sig i situationen och resten av dagen avlöper lungt och trevligt. Ja, lite gnäll är det förstås över att en av cirkusartisterna är såååå fånig och att det är kallt...
Nåväl, nästa dag kommer och eftersom jag och lillebror ska hälsa på ett par kompisar så ska pappa och storebror hitta på något skoj. De går på bio. När vi kommer hem är de också hemkomna och sonen sitter gråtande i soffan och pappan ser måttligt road ut... Jag förstår direkt att de har rykt ihop och undrar vad som hänt. Jo, efter bion så vill pappan titta lite på invigningen av Stortorget som precis ska börja, men se det har inte sonen lust med och börjar.... just det SURA!!! Drar den där harangen om att han ALDRIG får göra något roligt... Ehhh, var de inte nyss på bio?
Jag blir tokig! Blir de aldrig nöjda? Skämmer man bort dem när man vill göra roliga saker tillsammans? Ska man hålla sig hemma och vänta på att de ska bli uttråkade för att de ska uppskatta en utflykt? Är man redan "morsan" som de inte vill veta av? Neej, jag vill inte tro det! Jag ska fortsätta dra med dem både hit och dit och se till att de lär sig uppskatta familjens sällskap, de får sucka bäst de vill!